Ett sorgligt slut

I Stigs sista inlägg här på bloggen, den 23 november 2023, skrev han om ett år med cancer. Han skrev då att han hoppades på ett år till men tyvärr blev det inte så.

Den 9 december las Stig in på sjukhuset då han hade svårt att andas. Hans ena lunga tömdes på 1,7 liter vätska.

Röntgen gjordes flera gånger, många blodprover togs och misstanke om lunginflammation och/eller svampinfektion i lungorna fanns. Syresättningen var nere på 80%. Han fick flera olika antibiotikakurer men ingenting fick hans tillstånd att vänta till det bättre.

Den 13 december hämtade jag kläder och saker i Stigs lägenhet och lämnade till honom på sjukhuset. Han hade syrgas, hade fått antibiotika och hade stor förhoppning om att han snart skulle vara bättre.

Den 18 december åkte jag in till Stig igen och han berättade om att han hade skrivit i vita arkivet, att han skulle skriva ner viktiga saker och lägga i ett kuvert och berättade också om andra saker som han ville jag skulle ta hand om, om han inte skulle klara sig den här gången. Men fortfarande hade han hoppet uppe att antibiotikakuren till sist skulle göra nytta och att allt skulle vända. Han ville också att jag skulle ta med mig gravad lax och annat gott när jag kom nästa gång, som vi bestämde till den 21 december. Då skulle jag även åka förbi hans lägenhet och hämta lite mer kläder bl a.

På kvällen ringde läkaren och berättade att de fanns misstanke om svampinfektion i Stig lungor. Att de hade gjort en ny röntgen och fler blodprover hade tagits. Att han fått en sorts antibiotika men att under helgen hade den bytts ut för att se om han svarade bättre på den nya. Men då inget resultat visat sig så återgick man till den antibiotikan som tog brett. Hon sa att det finns en risk att han inte skulle klara detta men att de hade en förhoppning om att han skulle klara av det.

På morgonen den 21 december fick jag ett samtal från sjuksköterskan på sjukhuset. Stig hade bett henne ringa och meddela att jag skulle komma direkt till honom istället för att först åka förbi hans lägenhet. Han hade blivit sämre under natten och ville prata med mig medans han orkade. Jag lyckades ändra min färdtjänst och åkte in till honom med både gott att äta, dricka och en julklapp. Tyvärr var han då så dålig att han inte längre orkade äta men dricka gick bra. Orkade inte heller titta på julklappen utan bad mig ta hem allt igen. Jag fick hans kuvert och hans saker. Han bad mig även att ta anteckningsblock och penna och så fick jag skriva upp saker som han ville att jag skulle göra. Som t ex att lämna tillbaka saker som inte var hans m.m. Att jag skulle skriva på hans facebooksidor och hans blogg när han var borta och att jag skulle svara i hans telefon den första tiden efter hans bortgång.

När jag var hos honom hade han full syrgas men syresättningen var dålig och han hade tungt att andas och det tog på krafterna att prata. Han berättade att han inte hade ont men hade bett att få lugnande så han kunde sova. Jag frågade om han ville att jag skulle stanna men han ville att jag skulle åka förbi hans lägenhet och se om jag kunde hitta sakerna som skulle lämnas tillbaka till olika personer och även tömma hans kylskåp. Vi pratade även om, om han ville ha mig eller någon annan hos sig den sista tiden men han sa att han ville vara ensam och att han blev så bra omhändertagen av personalen. Han hade fått en antibiotikakur på morgonen och det var sagt att han skulle ha en ny kur vid 14-tiden men han trodde själv inte att den skulle bli av.

Den 22 december ringde de igen från sjukhuset och meddelade att han hade blivit sämre, att han nu sov mest hela tiden och att han fick lugnande. Att det kunde gå fort men att det också kunde ta flera dagar innan det var slut.

Den 25 december kom det sista samtalet från sjukhuset. Vid 10-tiden på morgonen hade Stig somnat in lugnt och stilla med personal vid sin sida. Sov Gott i din för alltid sömn.

Skrivet av hans nära vän Lotta W